Mitt liv i San Diego

...Tro't eller ej, men det blev en SAAB 900 som jag delar med min bättre hälft Agnes. Ja vet, skitkul dom är ju superfula. Både jag och Agnes är givna Volvo-människor och pappa Leffe blir nog inte helt nöjd när han nu, på bloggen som första forum, får höra om mitt inköp som inte riktigt går i linje med hans nuvarande och tidigare bilinköp.. Jag kör iallafall svenskt. Och convertible. Lite pinsamt att nämna det faktiskt, men ja, vi har köpt en Cab Saab 900. Den är svart, från -97 och faktiskt jättefin. Det måste dessutom va ok att köra cab om man är på USA:s västkust. Eller? Vi var skitduktiga på att pruta också och lyckades, efter att den inte helt självständiga killen ringt ett antal samtal till sin fru för att fråga om lov, få ner bilen 600 dollar, från 5500 till 4900. Vi är iallafall sååå glada över att äntligen ha en bil och har precis ätit spagetti Carbonara och druckit varsin Lager till för att fira vårt inköp. Bildbevis följer så snart solen gått upp igen.

Idag har vi också haft vår första RIKTIGA skoldag! Dessa kurser hade jag idag som jag ska fortsätta på:

Principles of Journalism
Advanced public speaking
International Relations

Ska välja en eller två till, förmodligen en surfkurs, Havet; here I come! (Nä mamma, ja ska inte försätta mig i en badvaktslivräddar-situation igen) Vi kommer under terminen gå i skolan mån, ons, fre så i morgon väntar en ny dag på beachen!

Älskar alla sköna kommentarer på bloggen, keep up the good work!

Mormor: sluta lyft 250 kilos stenar, du vet ju hur stel i nacken du blir din lilla skrabba ;-) Saknar dig & morfar som sjutton.

Ojoj nu uppdaterar jag min blogg på beordran av min mest trogna läsare och kära vän Julia. Jag ska givetvis bättra mig men det kan bli lite knackigt att koppla upp sig eftersom vi snålsurfar på en av grannarna som ibland stänger av, trodde vi delade systerligt i ett sånt här community men icke.  

Det är helt sjukt hur mycket som måste fixas när man flyttar till USA. Nånstans visste jag givetvis detta men hade ändå en föreställning om att jag, likt på charter, skulle lotsas fram och tillbaka på olika äventyr. Nu har vi iallafall flyttat och sover på varsin luftmadrass i vår nya apartment som är very nice men har en ganska skabbig heltäckningsmatta.

Bilstatus är fortfarande HYRBIL efter att vi tog vår drömbil, den röda JEEPEN, till en verkstad för att göra en PPI (Pre Purchase nåt) och den blev totalsågad av mekanikern som upprördes över hur mycket olja vår lilla älskling läckte. Inte nåt som varken vi, eller den snopne bilägaren ville höra, han körde iväg fortare än vi hann säga pruta och har nu lovat att återkomma när den är lagad. Vi får se..

Idag hade vi vår första skoldag, en intro för utbytesstudenter med rundvandring och lunch på campus.  Jag och Agnes tillhör de äldsta och efter en dag kan jag konstatera att det inte är de vassaste av knivar som samlats i denna låda av utbytesstudenter.

Detta var en helt vanlig konversation mellan Agnes och en Koreansk tjej:

Koreansk tjej: "Hi, What is your favourite pet?"
Agnes: Får tunghäfta av förvåning
Koreansk tjej förtydligar: "PETS! Like cats and dogs"
Agnes: "I know what pet is"
Koreansk tjej: "I like cats"
Agnes: "Ok"
Koreansk tjej: "My nickname is Mimi"
Agnes: "Aha"
Koreansk tjej: "Because my favourite cat's name is Mimi"
Agnes återfår fattningen och försöker med ett torrt skämt: "Why didn't you bring your cats here?"
Koreansk tjej: "Hihi, you cannot do that"
Agnes: "Ok"

Slut på konversation.

Sen gick vi till bokhandeln och köpte böcker för 4000 kr. Det hade man ju kunnat ha roligare för...

Oj, läste igenom det jag skrivit och insåg att jag låter lite missnöjd. Kanske ska nämna att jag också lever livet, dricker paraplydrinkar och varje dag är semester med goda burritos. Vi får också komplimanger för vår engelska, särskilt i sällskap med spanjorer och fransoser, vilket gör att vi trots allt trivs med de andra utbytesstudenterna...

Vi har hyrt en bil för att kunna ta oss runt och leta bostad och bil och spana på strand och skola. Vi hyrde en röd hyundai igår, ganska skruttig, och jag har kört automat för typ första gången. Killen på firman körde fram den åt mig och sen hade jag och agnes en härlig eftermiddag med cruising där vi kände oss mycket världsvana. Idag skulle vi ta upp letandet på allvar efter gårdagens halvseriösa försök och begav oss mot den röda. Nyckeln i låset och bilen var stendöd. Då inser jag att biluthyrningskillen måste ha slagit på det inte alls automatiska lyset som nu stått på all night long. Stendöd. I ett paniksamtal till vår räddare benne fick vi rådet att ringa firman som ska komma och bärga oss om en timme. Nu sitter vi återigen i soffan (sovplats och tillhåll) och kan bara vänta. Vi ska försöka mörka att vi glömt stänga av lyset, undrar hur det funkar. We'll see. 

Vi har i natt förvärvat vår första nya bekantskap här i SD, Veronica tog med oss på en liten utgång i downtown. Nu är det bekräftat, det fanns visst inte så många heta californianer där ute.. Vi har iallafall haft en kul kväll ändå på J-bar där vi fick förklara för ett antal människor att finnish inte är samma som swedish, sweden ligger inte i switzerland och ja, sweden äär ett land. 

Nu ska ja å agnes tillbringa vår andra natt på en hörnsoffa, skavföttes, gonatt! 

"Det löser sig"
 
Vi är här nuu!! Det är alldeles, alldeles underbart klimat här, varmt som inget annat men ändå gött. Vi har hunnit hyra oss en bil och shoppar runt efter en jeep att köpa. Utan bil i San Diego är som Lovsjön-by night utan myggmedel, det är alltså nödvändigt att ha nåt med fyra däck att köra runt i. Lokaltrafiken är tydligen så gott som obefintlig med undantag för en liten trolley och taxi kan man ju inte hålla på med för evigt.. Vi har iallafall hittat en drömbil för drygt 3000 dollar som vi ska åka å kolla på. Bostad har i ännu ingen bra i sikte, fick båda en ångest-attack när vi körde förbi campus och konstaterade snabbt att det är strandboende vi är ute efter. Vi får se hur det går. Benne har under tiden tagit oss under sina vingar och hans soffa har varit vårt hem en dag nu, tack benne. 

Kollade förresten min blogg-statistik nu; 2 unika besökare, varav jag själv är en av dem. Kul att man är så poppis...å andra sidan känner jag att det nu är säkert att skriva hemliga grejer när jag har koll på vilka som läser bloggen.
 
Puss puss

Igår försökte vi göra Nevvan på tre timmar, det va mitt första besök på Manhattan, stan var något överväldigande och helt fantastisk! Vi strosade runt och hann givetvis med kändis-span och stalking i miniformat. Agnes såg först Kristina Lugn på busstationen, något vi tyckte va skitcoolt men som inte alls gick hem när vi försökte impa med inför Benitah.. Sen såg vi den mycket heta (egentligen inte alls utan väldigt sluskig) kändis-wannaben Cisco Adler! Vi tog rygg på honom en bit men vågade inte etablera kontakt..

Annars har det vart nåra ganska intensiva dygn, den lägsta punkten nåddes då vi försökte tillbringa en hel natt på varsin pinnstol på flygplatsen med inställningen: "det vi sparar in på hotell idag kan vi ha kul för i San Diego"... Vi tog också beslut om att detta skulle kunna kvalificeras som ett minnesvärt tillfälle någon gång i framtiden.
 

Jaha, då skulle ja börja blogga också.. När tillochmed pappa efterfrågar en "resedagbok" då kan jag inte längre värja mig för den utveckling som skett, måste helt enkelt berätta om min tid i San Diego på internet. Såå...välkommen ska Du vara till bloggen om mitt år som utbytesstudent!

I morse när jag vaknade slog det mig att shit imorrn ska ja ju åka, har vart lite lätt panikslagen hela dan och hetsåt djungelvrålen jag fått som resgodis..har ju mått skitbra fram tills nu, fattar ingenting, Tompa säger att det kallas resfeber.

Imorrn 10:40 går planet, då ska vi, jag och Agnes, göra ett endags-stopp i NY och hinna med att sightseea, shoppa, och dricka drinkar för att sedan i gryningen ta oss ut till flygplatsen och dra vidare mot vårt nya hem.

Jag kommer sakna alla underbara familjemedlemmar och vänner såå mycket, Julle har åkt från Jönköping för att vinka av mig, hur fantastiskt är inte det? Kommer ju lipa ihjäl mig så det är nog läge att skippa mascaran imorrn...

Hahah ja var ju skitdålig på att blogga! Märks det att jag aldrig skrivit dagbok eller? Jaja, nytt land, ny som bloggare. Det känns ok.