Mitt liv i San Diego

Paris är fantastiskt vackert och erbjuder fantastisk mat, men framförallt har Paris otroligt otrevlig vårdpersonal som inte kan ett ord engelska. Dessa fick jag erfara när ja opererades för en sprucken cysta i äggstocken och en halv liter blod rann ut i magen häromdan. Ganska läskigt när jag insåg att nåt skulle hända med mig men ingen pratade med mig och ingen log mot mig och ingen klappade på mig. Sjuksköterskorna bara slet av mig kläderna, satte nålar i mina händer, trädde på mig operationskläder, lyfte över mig till en säng, satte i dropp och gav mig nåt att svälja ner. Allt utan att kommunicera med mig, ingen kunde. Jag skakade och grät och var livrädd. Sen gav de mig lustgas och sövde mig, då höll jag mig lugn. Det som skulle bli sköna dagar av shopping och god mat och lite semester tillsammans med min vän Frenchy från San Diego slutade alltså ganska abrupt med akut magont och akut operation.

Nu är det julafton och jag är fortfarande för kass för att åka hem, ligger på rygg med två hål i magen, lyssnar på mariah careys "All I want for christmas is you" och tänker på min älskade morfar. Min fantastiska mofi som dog i lördags, 74 år ung. När jag bestämde mig för att åka hit så var han mycket piggare, på bättringsvägen, så plötsligt vände det och läkarna bestämde sig för att det var hopplöst att göra fler försök. Hans kropp orkade inte mer. Jag pratade med mamma nyss och hon skulle duka ett kuvert till morfars ära runt julbordet med ett litet hyllningsljus. Jag önskar jag var där.
Jag önskar att jag får träffa min morfar igen.

God jul.