Mitt liv i San Diego

Nu är jag hemkommen från en fantastisk semester med en underbar mamma och en nästan lika underbar styvfar. Efter att de lämnat mig i San Diego flög de till Las Vegas och sedan vidare till San Francisco där de tog över stan och bodde på ett riktigt Dirty Harry hotell. Där fick de uppleva både skottlossningar, insparkade hotelldörrar, utryckningar, utkastningar, diverse förskingrare samt en väldigt märklig bedragare vid namn Siegfried. Siegfried hade inga pengar eftersom han blivit rånad i Mexico på de 80 000 euro han hade på sitt konto. Över en kopp kaffe tog Siegfried därför steget att fråga mina föräldrar om ett litet lån. Om han bara fick 100 dollar och deras kontonummer så skulle han föra över 1000 dollar som ränta på lånet, så snart VISA skickat honom en  veckoranson av hans föräkringspengar. Mamma och Christer övervägde Siegfrieds förfrågan men tog ganska snabbt beslutet att nej, hans historia och hans karaktär var båda lite tvivelaktiga. Det blev inget lån för Siegfried och två dagar senare slängdes han också ut från Dirty Harry hotellet på grund av en tvist gällande förfalskade checkar.


De tre musketörerna

Jag flög upp till San Francisco för att ta del av dessa äventyr, äta god mat, se en röd bro och åka till Alcatraz. Är mycket nöjd över att jag nyligen uppdaterat mig på fängelsets historia med filmen "Flykten från Alcatraz" och kunde väl på plats riktigt känna Clintan smida planer innanför gallret. (Filmen såg jag btw första gången vid typ 7 års ålder på ett barnkalas hemma hos min kompis Berra, direkt efter fiskdammen. Måste komma ihåg att fråga hennes pappa om det filmvalet nån gång..)   

En turist på Audio Tour


Clintans Cell?



När vi ätit och druckit, ätit och druckit och sightseeingat i två dar va det dags att påbörja road tripen. Målet var L.A där föräldrarna skulle släppas av för att flyga tillbaks till de småländska skogarna. Detta var två riktigt händelserika dagar på en helt magisk kustväg, körandes med stupet rasande precis utanför bilen och en stundtals svindelsjuk och snyftande mamma i baksätet. Om det är en sak jag verkligen rekommenderar så är det att köra denna väg i skymningen och uppleva en riktigt läskig Twilight Zone - stämning med skumma, käpputrustade fotgängare, ödelagda hus, upplysa folkvagnsbussar och ensamma, handikappade kvinnor. 

När mörkret var totalt gick det i stort sett inte att köra längre och vi fick ta in på Ragged Inn. Vi såg inte mycket av det stället nattetid men när vi vaknade på morgonen och drog upp rullgardinen öppnade sig en fantastisk utsikt precis utanför vår terass. Helt fantastiskt och ett perfekt ställe att äta frukost på.


Innan de flög hem hann vi också med ett besök i Santa Barbara och i Hollywood för lite walk of fame och stjärnspaning. Vi såg ingen där men det gjorde inget för mamma och Christer hade redan fotat Tommy Lee i San Francisco och hade därmed fått sin dos av celebs. Mamma slutade aldrig att förundras över hur nästan normal den tjejen han haft med sig såg ut, med tanke på hans tidigare val á la Pammy. Jag såg bilderna och hon hade blåa slingor. 

Detta var en otroligt bra semester och föräldrar visade sig vara väldigt roliga respartners! Tack snälla ni för allt!
 




Carina the Cameleont